…att jag fördömer mig själv om jag inte vågar göra mig såbar igen?

Jag vet redan svaret.

Vet Du?

Våga tro på självklarhetens styrka!

lås in drömmarna om natten

varning för att snava till

och treva fram

till en insikt

spring ifrån om det går

göm undan själen

för det kan hända

här och mig

Segelbåt på segelbåt drar förbi

det ser så trivsamt ut

Jag undrar vem det kan vara

vart är de på väg

Ligger kvar på gräsmattan

alla ljud och dofter är sommar

Inväntar en kvällsrunda golf

för själen

drömmar har sugit tag i mitt inre

goda, onda och vakna

drömmar av mitt okända öde som drar

förhäxar och stannar kvar

mardrömmar som väller över

onödiga i nattens vila

vet inte vad som är bästa

vill nog somna om

Skenet där bortanför drar

värmen jag urskiljer

verkar kraftfull

känner en önskan dit snart

en så väldigt stark

dragningskraft

stegen dit verkar aldrig ta slut

men jag vet

längtar

Ensamhet har sina plus och minus. Jag vandrar ner för en gata i ensamhetens stad. Vet inte om jag vill finna en ny vän, någon att dela mitt liv med… Hur som, sitter jag här ensam…

En storm har dragit förbi. Det enda jag vet är att vi kommer hitta det en dag… så det finns ingen anledning att gråta över de dagar som nu har passerat. Vi kommer att lyckas bara vi försöker…

Storm och orkaner drar bara över. De tittar aldrig tillbaka. Var kan min befrielse finnas, känslan av mjuk samhörighet -  mjuk som balsam. Hur som, sitter jag här ensam…

Vinden mår blåsa hur den vill. Du till hör ändå mig. Som stjärnorna på himmelen. Och du vet att när jag blundar - Är det dig jag ser. Jag vet att vi kan om vi bara vill…

Orkanen är på väg…

… ska jag ge den ditt namn?

Kan något sägas... är det hemlighet

eller kan det formas till en sanning

Det känns.. kan det vara bra?

Jag är förföljd av

tystnaden...

jag landar nog

till slut

kommer över det

jag tvingades skydda mig

emot Ditt

Du tog det så hårt

bad dig inte ta det så illa

Du forsatte ta det galet

Du är som porslin

och rädd om dig

Väl!

men vi alla är gjorda av

ömtåligt material

jag önskar vara lera

formbar av dig

nu är jag

utan för din syn

för du tycker jag förlorat min charm

jag har så mycket att ge

erbjuda så

jag säger att

Du blivit galen

men så länge d u inte

titta

kan du inte se mig

det som är kvar

av dig och mig .

.. finns ju inte nu

det   är   inte   så   många    som    verkligen   kan  

nå   mig

mitt   inre

färre   är   det   att   verkligen   förmår  

greppa   mig

mig förstå

det   händer,   då   känns   det   verkligen  

som   ett   under 

ett mirakel det

är få människor som verkligen

kan få mig

mig att gråta

det här händer

då känns det verkligen 

att   jag   lever

lever  

när   jag   gråter 

det här livet lämnar mig

vist inte

oberörd

av dem

jag är så trött

här är allt så tyst och lugnt

men i mitt huvud råder det dock storm

adrennalinet rusar i mitt blod

allt verkar hänga i en skör tråd

känslan för dig är så stark

för stark för mig att orka ta mig loss

släpp mig fri eller komm för mig

bara du hjälper mig