Lotta's profileKottensPhotosBlogListsMore ![]() | Help |
Samtal med mina jag.
Men Kotten, sitter du här igen och undrar och klandrar dig själv? Ångrar din tillfälliga spontanitet? Jaa Lotta, det är klart att jag klandrar mig själv… det gör jag alltid, till slut. Jag trodde inte att det skulle bli…
Skit i det där nu… Se så! Det var inget märkvärdigt! Vad har du för anledning att gräva ner dig själv? Det finns så många anledningar varför… Och för varje anledning jag kommer på, så inser jag det borde mitt förstånd förstått..
Ja, vad trodde du! Precis som om du kan räkna med att finna någon som skulle vilja dela med sig till dig och utveckla det och sen behålla. Nu begär du för mycket igen, lilla Kotten! Men, jag har inte begärt något av någon .
Lotta? MM, vad är det Kotten? Får jag inte önska?
Önska? Du har inte önskat - Begär inte så mycket av livet. Du har fått din del av kakan, så nog! Men, än har jag ju så mycket mer att utveckla och ge.
Det kan du göra i ensamhet. Det är bäst så Kotten. Men, jag tycker ju väldigt mycket om tvåsamhet.
HA! Du som alltid hellre sitter för dig själv och skriver än hälsar på en vän och inte står ut med någon som finns varje sekund för dig. Ja men, jag behöver egentid… fast i sällskap - i samförstånd. En Poppel!!
Vad har träd med saken att göra? Tror du verkligen att du kan få det när du inte vågar ge!! Men jag vill dela! Inte bara få. Vågar föresten vist ge. Popplar är starka och tål vind… bra att ha som skydd! Även jag behöver andras styrka.
Jaaa -haaa? Så, du vill utvecklas och ge? Hur tycker du att det går med ditt givande Kotten? Öhhh… okej, inte… så… bra?
Nej... precis! Äntligen något rätt! Ser vi någon villig mottagare här som passar… Tror inte det va… hur lyckas du egentligen? Jaaa… jag veeet!! Så kan jag fattat, Lotta?... Sluta snubbla över intressanta människor! Är det en lösning?
Tycker nog att du bara ska låta bli dem… det är nog bäst. Dela? Hö! Ja du Kotten, du tar priset ibland. Popplar! Lägg det där som flödar mellan öronen i en balk i bakhuvudet och bli tanklös och lite normal. Det kommer bli så mycket bättre då. Okej, jag ska göra mitt bästa… Det snurrar på en del faktiskt. Hm… undrar hur det ska gå till?
Det är ditt huvudbry, Kotten! Aaah! Meditation kanske!! Hm… nja, verkar jobbigt. Bara jobba! Så blunda… och låt bli att tro!
Så där ja, Kotten, nu överlever vi. Back in trail!!! Jepp!
Okej...
En Poppel vore ändå nice… Lotta? Sch!! Vi hörde inte det där! Förlåt…
Vem hjälper mig?
Jag vill vinnanya vägari mitt liv
Alla är väl lika sårbara?
Så jag frågar mig själv:Varför ge mig en lösning till livetSäga att jag är vackerSäga sig vilja betrakta och lyssna till min själAtt jag gör hans dag ljusare med min närvaro
När han senväljer att krypa tillbaka i sitt eget mörkerInnanför sin trygga borgDär allt känns igenDär modet till lycka ska hittasav en förlorad manmed gamla sår
Jag har fått stått utan för höga murar förrutan att bli insläpptTänker inte be om nyckeln till hans porteller söka efter den
Även denna gångförväntar jag mig att den ges i anförtroendeDet kommer aldrig finnas säkerhethur stort mod man än finnertill att hitta lyckan
hur ses det på mitt modmin sårbarhetoch mina sår
vad är skillnaden
Men, inget val är fel, har jag för sig precis lärt mig!
Är sanningen...
…att jag fördömer mig själv om jag inte vågar göra mig såbar igen?Jag vet redan svaret.Vet Du?
Våga tro på självklarhetens styrka!
Rädslor lever överallt
Jag kan inte garantera nåttSom, vad jag vill och känner
Men, känner mig just nu berövadpå att få upptäcka Dig
JA!!!!Jag VEEET!Inget sker förr än det är meningen
Nya fina ord av en vän
Blev överraskad med en bok från en vän:Samtal med gud, av Neale Donald Walsch
Fann så ord, handskrivna innan för pärmen:
Glöm aldirg att räkna dig själv till dom du älskar!
Ser jag en Poppel?
(framplockad gammal text)
Jag vet att skogen är full av trädmen jag gillar popplar
De som förmår att själva stå rakryggadestå emot vind och ta sig med fri vilja
Frågan är: Vem är Poppel i mina ögon? Längtan efter åtrå
En känslaså svår att hitta
upplever mig som ett skalsån tomhet
ihålighet som vill bli fylldmed längtan och åtrå
far ifrån mitt äventyrutan endera
Hoppas?
Hoppas?Det orkar jag inte längreHur saken blirlämnar jag över till någon annan
|
|
|