När blev avtrycken så stora, djupa

Viktiga

När insåg förståndet dess verkan

Inverkan

När blev allt mer än vad det

borde

Ett begär har vaknat hos mig

så stort att jag går på mina knän

Begäret fanns kvar där

dvalan har bara dolt den väl

Längtan och saknaden av närhet

bara väntar på att mättas

som såpbubblor svävar dina ord kvar här

dess skörhet är så sann

maktlös ser jag dem dala mot golvet

låt mig få känna din puls

eka emot mitt bröst

slå eld på gnistan

till en brinnande längtan

låt mig åter andas

fyll mig med lust

närhet, ömhet och omtänksamhet

tillsammas mot samma mål

"Ingen kan stå emot Amors vilja"

allt är ett töcken

stumhet har tillträtt

rädslan är ofrånkomlig

undran är så stor

vad förväntas

väntar

Quod sors feret, feremus aequo animo.

ibland drömmer vi om gröna ängar

ibland sträcker vi oss efter en godbit

vi springer ibland ifrån tung vardag

Hur ska vi se våra önskemål

bli

Bekräftade?

svedda vingar

aktar sig noga för eld

går aldrig nära

blöttunga vingar

väntar på självklara vindar

önskar närvaro

finns det någon glugg hos dig

där hennes blickar får falla igenom

finns det ett litet tillhåll

där alla ord samlas och fylls på

hos mig finns en liten plats

där känslan fastnar och längtar

här hos mig kan du finna

ett ställe som vill växa

här

precis innanför

mitt hjärta

Jag kom till dig inatt

Din närhet var full av längtan

Min åtrå så sann som då

Min kropp drog du intill din

Dina ögon lös som förr

Saknad känsla, åtrå

Vi kom så nära

Nära igen

En vän

En pråm

En lunch

Ett samtal

Erkännande ord

Ett ovanligt lugn

Saknades soffan och vinet…

eller?

Orden jag behöver finns hos dig

jag ser det i dina ögon

du vet

samma gamla vanliga du

i ständig förändring

jag lyssnar gärna och vill

försöka förstå

så när tystanden väl bryts

har jag ett leende åt dig

som sommarsol

det vilar här

i mig

nu blunda

så allt annat bleknar

för orden jag behöver finns hos dig

jag var           så ihålig

hålet gapade     så otroligt stort

så stor att det    tog över hela mig

det var så tomt     och ofattbart

nu finns bara     minnet kvar

och ett ärr     så väl skylt

håligheten     är borta

och     så är

du

allt är så stilla

mer stilla än vad som är hälsosamt

lite vind skulle inte skada

en vind med ro och omtanke

drömmar har sugit tag i mitt inre

goda, onda och vakna

drömmar av mitt okända öde som drar

förhäxar och stannar kvar

mardrömmar som väller över

onödiga i nattens vila

vet inte vad som är bästa

vill nog somna om

Det finns ingen lycka som går upp

mot glädjen att finna ett hjärta

som förstår

Victor Robinson

när tillvaron går i allt för snäva cirklar

krävs det något oväntat för att rubba dem

spelar det någon roll

vad jag har och tillönskar

spelar det någon roll

hur det varit

spelar det någon roll

hur allt är

hur skulle allt

kunna vara

om

om inte

fanns

Skenet där bortanför drar

värmen jag urskiljer

verkar kraftfull

känner en önskan dit snart

en så väldigt stark

dragningskraft

stegen dit verkar aldrig ta slut

men jag vet

längtar